Liverpool FC Supporters Club
SWEDEN

Make us dream

Den 1 juni 2004 presenterades Rafael Benitez som ny manager.

Den 44-årige spanjoren, som inom loppet av några säsonger hade guidat Valencia till två La Liga-titlar och en UEFA-cuptitel, fick tuffaste tänkbara start på posten. Först och främst tvingades han övertyga/övertala Steven Gerrard att inte skriva på för hårdsatsande Chelsea och dessutom förmå Michael Owen att skriva på ett nytt kontrakt.

Han misslyckades med det senare (Owen försvann till Real Madrid i augusti) men det skulle visa sig bli rätt okej i alla fall...

Under sin första säsong misslyckades Benitez att förbättra Liverpools ligaform, men det gick desto bättre i Ligacupen och Champions League.

Nyförvärven Xabi Alonso (Real Sociedad) och Luis Garcia (Barcelona) blev snart varma i kläderna och 24-årige Steven Gerrard blommade snabbt ut till en världsstjärna under Rafas vägledning. Ett annat genidrag från Benitez var att skola om Jamie Carragher till mittback bredvid Sami Hyypiä.

Gerrards 3-1-mål i den avgörande Champions League-omgången mot Olympiakos i november -04 är en klassiker.

I Ligacupens final på Millenium Stadium i mars 2005 blev det förlust mot Chelsea med 3-2 efter förlängning.

Säsongens stora händelse var förstås Champions League-finalen, dit Liverpool tog sig via imponerande segrar över Juventus i kvartsfinalen och Chelsea i semifinalen. 

I finalen, som spelades på Atatürk-stadion i Istanbul den 25/5 2005, mötte man italienska Milan. 

Liverpool fick en mardrömsstart och i paus var ställningen 0–3. Förnedring. 

Men så skedde det otroliga; tre mål inom loppet av sex minuter i andra halvlek genom Steven Gerrard, Vladimir Smicer och Xabi Alonso gjorde att matchen slutade 3–3 efter förlängning och kom att avgöras på straffar.

Målvakten Dudek räddade två straffar och Liverpool vann med 3–2 och tog därmed hem sin femte seger i Europacupen och bucklan för alltid.

Då Liverpool inte hamnade bättre än femma i ligan skulle laget inte fått möjlighet att försvara sin Champions League-titel, men till slut gavs man, som regerande mästare, chansen att gå in i första kvalomgången.

Det gick dock inte lika bra som föregående säsong då laget blev utslaget av Benfica i åttondelsfinalen. 

Liverpool vann istället en dramatisk FA-cupfinal mot West Ham på Millenium Stadium i Cardiff efter två utomjordiskt vackra mål av Steven Gerrard och ett av Djibril Cissé (3-3). Liverpool vann sedan på straffar.

2006/2007 tog man sig åter hela vägen till final i Champions League och precis som två säsonger tidigare stod Milan för motståndet i Aten. Den här gången tog dock italienarna revansch genom att vinna matchen med 2-1 - trots att Liverpool dominerade spelmässigt.

* Gillett och Hicks lovade guld och gröna skogar när de köpte klubben våren 2007 men det höll på att sluta i konkurs hösten 2010.

En annan viktig händelse den säsongen var försäljningen av Liverpool FC. 

Aktieägaren David Moores medgav utan omsvep att han inte hade de ekonomiska muskler som krävdes för att Liverpool skulle ta nästa kliv mot toppen. Efter förhandlingar med olika intressenter klev till sist två amerikanska miljardärer – Tom Hicks och George Gillett – in och köpte klubben för motsvarande 2,5 miljarder kronor. 

Allting frid och fröjd - trodde alla. Men istället blev det starten på tre och ett halvt år långt mardrömsförhållande med fansen och framförallt med Bentiez. Hicks och Gillett lovade guld och gröna skogar (arenabygge och andra satsningar) som aldrig infriades och de lånade enorma belopp från olika bankinstitut istället för att använda sina egna pengar. Klubbens ekonomi sjönk till botten.

Men mer om detta nedan.  

Samma sommar värvades den 23-årige skyttekungen Fernando Torres från Atletico Madrid för att ta upp jakten på större titlar och han blev omedelbart en publikfavorit på Anfield.

6 november samma år skrev Liverpool Champions League-historia genom att vinna med 8-0 mot turkiska Besiktas på hemmaplan, vilket fortfarande är den största segermarginalen i turneringen.

2008/2009 nådde laget kvartsfinalplats i Champions League och slutade på andra plats i ligan bakom Manchester United.

2009/2010 misslyckades Rafa med att ta laget vidare från gruppspelet i Champions League för första gången. Efter uttåget blev det spel i Europa League där man tog sig till semifinal, men förlorade mot Atletico Madrid.

Liverpool föll ihop som ett korthus i ligan och slutade på sjunde plats. Den 3 juni 2010 meddelade klubben att man hade kommit överens med Benitez om att säga upp hans kontrakt.

Trots förhållandevis knappa resurser (jämfört med Chelsea och Manchester United) och ständiga fighter och konfrontationer med den amerikanska ägarduon George Gillett och Tom Hicks (som ville sparka honom på grund av samarbetssvårigheter) lyckades Rafael Benitez trots allt förvandla Liverpool FC till en utmanare om de stora titlarna.

Rafa fick sällan den uppbackning som han önskade gällande transfers. Han bad exempelvis om medel att köpa, vid den tidpunkten, relativt okända spelare som David Silva (Valencia) och Dani Alves (Sevilla) men fick kalla handen av ägarna.

Det är förstås lätt att undra hur långt Benitez hade kunnat föra LFC-skutan om han hade haft Fenway Sports Groups ekonomiska muskler och ägaren John W Henry i ryggen.

Sammanfattning: Utan tvekan en av klubbens främsta managers genom tiderna. 

Spanjoren åstadkom följande under sina sex säsonger vid rodret:

Premier League: 2:a (2009), 3:a (2006), 3:a (2007)

Champions League: Seger 2005, finalförlust 2007, semifinal 2008, kvartsfinal 2009

FA-cupen: Vinst 2006

Ligacupen: Finalförlust 2005

VM för klubblag: Finalförlust 2005

Supercupen: Seger 2005 

Community Chield: Seger 2006

* Sex mardrömsmånader för Roy Hodgson.

Den 1 juli 2010 offentliggjordes att Liverpool FC tecknat ett treårskontrakt med 63-årige Roy Hodgson, som bara några månader tidigare utsetts till "Manager of the Year" av FA och tränarkollegorna.

Den sympatiske Sverigebekantingen (Halmstad, Malmö, Örebro...) hade just avslutat en framgångsrik säsong med Fulham (ledde laget till final i Europa League) och ansågs vara rätt person att leda Liverpool FC in i framtiden.

Managervistelsen blev emellertid en mardröm för "Woy".

Läget i klubben var dystert, avsevärt mycket värre än vad Hodgson ens vågat drömma om när han tackade ja till posten. Fernando Torres ville bort men övertalades att stanna tills dess att klubben lyckats reda ut sina ekonomiska bekymmer, Javier Mascherano uppvaktades av Barcelona (och stack dit direkt efter säsongsstart) och det saknades pengar i kassaskrinet. Under samma period cirkulerade illavarslande rykten om att klubben stod vid ruinens brant.

Samtidigt stod det snabbt klart att Roy inte var den ledare Liverpoolfansen ville ha. Alla visste att Hodgsons fotbollsfilosofi inte var "The Liverpool Way". 

Kenny Dalglish, som numera var anställd vid The Academy och ingick i den kommitté som sedermera tillsatte Roy, föreslog sig själv som "tillfällig manager" vid ett tillfälle, något som dock röstades ned av Christian Purslow, daglig ledare i LFC.

Under sommaren lyckades Hodgson värva Joe Cole på fri transfer från Chelsea, något som kändes som en lovande start men utvecklades till en flopp.

Och det var inte slut med det. Roy hämtade även in mediokranamn som Christian Poulsen och Paul Konchesky, spelare som han tidigare jobbat ihop med och trodde på. I tillägg hade han fått serben Milan Jovanovic i "arv" efter Benitez. 

Fansen muttrade, Hodgson huttrade. Snaran drogs långsamt åt.

Efter bara drygt sex månader, januari 2011, fick Roy Hodgson sparken efter idel svaga resultat i ligan.

Sammanfattning: Roy kom till Liverpool under värsta tänkbara period. En populär manager hade just fått kicken, klubbens ekonomi var körd i botten, ägarduon Gillett/Hicks hade förklarat varandra krig, en särskild styrelse tillsattes (mot ägarnas vilja) för att förhandla med Bank of Scotland och försöka sälja/rädda klubben undan konkurs. På toppen av allt detta rådde dessutom allmän oro i spelartruppen.

Det dröjde inte länge förrän rutinerade Roy fick ett nytt jobb i West Bromwich och efter en lyckad säsong stod det inte länge på förrän han utsågs till Englands förbundskapten i maj 2012.

Konkurshot & Försäljning

* Sommaren / hösten 2010 klev den skicklige affärsmannen Martin Broughton (t v) in och hjälpte Ian Ayre och Christian Purslow i arbetet med att rädda och sälja Liverpool FC.

Vid den här tidpunkten utfördes ett vilt krig i kulisserna för att rädda Liverpool FC undan konkurs, som var nära förestående.

Ian Ayre och Christian Purslow tillsatte affärsmannen Martin Broughton som styrelseordförande (mot Hicks och Giletts vilja) och påbörjade förhandlingar med advokater från Bank of Scotland, som i sin tur lånat ut enorma belopp till Hicks/Gillett. 

* Längst t v Tom Werner, klubbordförande sedan december 2010 och längst t h FSG:s ägare John W Henry. I mitten ses Kenny Dalglish, Henrys fru Linda och Ian Ayre.

I oktober 2010 såldes Liverpool FC till New England Sports Ventures (fr o m mars 2011 Fenway Sports Group) för 3,1 miljarder kronor till de amerikanska affärsmännen John W Henry och Tom Werner.

Hicks och Gillett replikerade med en rad anklagelser och beskyllningar mot de ansvariga – Broughton, Purslow och Ayre.

Detta ledde i sin tur till rättsliga procedurer och en svettig stämningsansökan på 10 miljarder kronor, men efter en tid enades parterna om förlikning, vars villkor är konfidentiella.

”Vi har målsättningen att stabilisera klubben och föra tillbaka Liverpool FC till sin rättmätiga position i engelsk och europeisk fotboll. Vi har en historia av att vinna, och i dag vill vi att LFC:s supportrar ska veta att vi har för avsikt att återinföra det i denna stora klubb”, skrev Henry och Werner i ett uttalande direkt efter övertagandet.

The King is back – Love live The King

*  Legend som styrde LFC-skutan i land med säker hand.

Kenny Dalglish återvände i januari 2011, nästan 20 år efter sitt sensationella avhopp från managerposten. 

Vårsäsongen blev lyckosam då Dalglish lyfte laget från tolfteplats till sjätteplats (det var dock första gången på tolv år som Liverpool missade spel i Europa) och samtidigt fungerade som en enande kraft hos en sargad klubb.

Managern var dock redan efter några veckor tvungen att ta adjö av Fernando Torres, som under uppmärksammade former lämnade för Chelsea för 50 miljoner pund på januarifönstrets sista dag. 

Liverpool replikerade med att köpa in Andy Carroll från Newcastle och Luis Suarez från Ajax för cirka 60 miljoner pund. 

Samma sommar förstärkte Dalglish, som tecknat ett nytt treårskontrakt, med Jordan Henderson, Stewart Downing och Charlie Adam. Det talades om att värva poängspelare, något som var i linje med ägarnas "Moneyballfilosofi" hämtad från baseboll och Boston Red Sox.

Fransmannen Damien Comolli - tillsatt som Director of Football i november 2010 - fick ta hand om värvningarna.

Men satsningen slog fel. Visserligen svarade Liverpool för några fantastiska matcher och fansen fick en ny favorit i Luis Suarez, även om Kenny Dalglish också fick sina fiskar varma på grund av uruguayanens lynnighet och uppträdanden, vilket bland annat ledde till en åtta matchers lång avstängning.

Laget, under Dalglish, hade dessutom en närmast kuslig förmåga att bränna chanser och träffade stolpar och ribba i parti och minut. Usel form på bortagräs ledde till att laget aldrig var nära att utmana om den fjärdeplats som var målet.

Dalglish ledde ändå Liverpool till seger i Carling Cup (Ligacupen) och en finalförlust mot Chelsea i FA-cupen efter en meriterande semifinalseger mot ärkerivalen Everton på Wembley. 

Ligaplaceringen (åttonde plats och efter Everton i tabellen) var dock en stor besvikelse och ägarna agerade med besked. Kenny Dalglish fick sparken "under vänskapliga former" den 16 maj 2012. 

Då hade fotbollsdirektör Comolli dessutom redan tvingats lämna sin post några månader tidigare.

Make us dream...

Fenway Sports Group intervjuade ett flertal kandidater innan de fann en ersättare till Dalglish.

Roberto Martinez (Swansea) och André Villas-Boas (sparkad manager från Chelsea) var med i racet inledningsvis, men till sist fastnade John W Henry och Tom Werner för Brendan Rodgers som köptes loss från sitt kontrakt i Swansea och offentliggjordes som Liverpoolmanager den 1 juni 2012.

Den 39-årige nordirländaren passade ägarprofilen av en ung lovande uppkomling inom manageryrket och Swansea hade som nykomling ruskat om eliten och slutat på elfte plats och imponerat med kvickt passningsspel och snabba spelvändningar.

Brendan fick dock en riktigt tuff start med dålig form och minst sagt blandade resultat, men i januari 2013 vände allt då han köpte in talangerna Daniel Sturridge från Chelsea och Philippe Coutinho från Inter. 

Vårsäsongen var av absolut högsta klass och det syntes tydligt att spelare som Suarez och Gerrard började trivas i sin nya tillvaro.

Säsongen 2013/14 fick Brendan Rodgers fansen att på allvar drömma om ett ligaguld.

* SAS - Sturridge and Suarez - gjorde tillsammans 55 mål i liga och cupspel säsongen 2013/14.

Laget spelade fantastisk anfallsfotboll anförda av den gudomligt spelbegåvade och tekniskt skicklige Luis Suarez (vald till årets spelare) samt Sturridge, 19-årige Raheem Sterling och Coutinho samtidigt som veteranen Gerrard styrde och ställde i sin defensiva mittfältsroll. 

Vi kunde bevittna några oförglömliga matcher och konkurrenterna krossades på löpande band; 4-1 hemma mot WBA, 5-0 borta mot Tottenham, 6-3 borta mot Cardiff, 5-1 hemma mot Arsenal, 4-0 hemma mot Everton, 3-0 borta mot Man United, 4-0 hemma mot Spurs, 3-2 hemma mot Man City...

Laget producerade fantastiska 101 mål på 38 matcher och samlade ihop hela 84 poäng - men det räckte ändå inte till en första ligatitel på 24 år.

Efter 3-2 hemma mot Man City i seriefinalen i mitten av april hade Liverpool allting i egna händer. Efter bortasegern mot Norwich helgen därpå behövdes "bara" sju poäng på de återstående tre matcherna för att ta hem titeln. 

Ett misstag från Steven Gerrard, då han halkade och tappade bollen till Demba Ba i hemmamatchen mot Chelsea (0-2) blev ödesdigert. En kalldusch för laget och fansen. City bortabesegrade samtidigt Everton och återtog kommandot, vilket de behöll till säsongens sista dag och blev mästare.

Så otroligt nära... I den stunden kändes andraplatsen och Champions League-spel 2014/15 som en väldigt klen tröst.

Under sommaren 2014 försvann Luis Suarez till Barcelona för 75 (eller om det nu var 85) miljoner pund.

Rodgers öppnade plånboken och inhandlade en hel räcka talanger; 21-årige Alberto Moreno (Sevilla), 20-årige Javier Manquillo (tvåårigt lån från Atletico Madrid), 20-årige yttern Lazar Markovic (Benfica), 20-årige mittfältaren Emre Can (Bayer Leverkusen) och 19-årige anfallaren Divock Origi (Lille, som dock lånades tillbaka direkt). 

I tillägg även en dyrbar trio från succélaget Southampton; mittbacken Dejan Lovren, centern Rickie Lambert och mittfältaren Adam Lallana.

I slutet av transferfönstret inhandlades också "problembarnet" Mario Balotelli från AC Milan för 16 miljoner pund.

Framtiden känns  ljus och Rodgers känns som rätt manager att leda Liverpool FC mot högre höjder.

Make us dream... Pyttsan!

Klopp of the Kop

Efter en fiaskosäsong 2014/15 (tidigt uttåg ur Champions League) en sjätteplats i ligan hängde Brendan Rodgers på en skör tråd. Han fick dock fortsatt förtroende och svarade med att sparka hela ledarstaben med Pasque och Marsh. 

Men efter en darrig inledning på 2015/16 fick han sparken efter 1-1-derbyt mot Everton på Goodison Park. 

Den 8 oktober presenterades tysken Jürgen Klopp som ny manager.

Den förre Dortmundtränaren satte genast igång med arbetet att transformera om laget och ledde spelarna med sedvanlig entusiasm till två finaler våren 2016 (finalförlust efter straffar mot Man City i Ligacupen) och förlust mot Sevilla i Europa League-finalen i Basel. 

Under Klopps första hela säsong 2016/17 säkrades den fjärde och sista Champions League-platsen. Ett tag under säsongen fick han oss till och med att drömma om ligaguld, men en katastrofal januari med många skador och dålig coachning blev det "bara" en fjärdeplats.

Och här står vi nu, med en spännande trupp och en av Europas främsta managers.

Fortsättning följer.