– Låt er drömma

Det var ren och skär uppvisning från Liverpools sida när man igår spelade bort Bournemouth med all enkelhet nere på sydkusten.

Efter att det suttit hårt inne, med en sen vändning, mot Burnley i veckan såg vi plötsligt så enkla och naturliga ut igen och redan efter de inledande minuterna kändes det som en självklarhet att vi skulle ta en trepoängare som skulle sätta press på Manchester City inför kvällsmatchen mot Chelsea. 

Mohamed Salah hade vaknat på sin absolut bästa sida och efter att ha fått vind i ryggen av en linjeman som höll nere sin flagga verkade inget kunna stoppa egyptierna när han fyllde på med att rulla in mål nio och tio för ligasäsongen också. 

Han är nu i gemensam skyttetopp tillsammans med Pierre Emerick Aubameyang - och folk väntar fortfarande när han ska hitta formen.  

Någonstans tycker jag Mohamed Salahs självklara briljans som han presenterar i all sin enkelhet är ganska talande för det Liverpool vi ser denna säsong. Det behöver inte längre vara de stora, extrema och överdrivna insatserna. Men det är kontinuerligt insatser på absolut högsta nivå där motståndare i ärlighetens namn inte har en chans att sätta stopp. 

Vi ska komma ihåg att Bournemouth knappast är ett lättviktare i årets Premier League. Eddie Howe har fått full fart på The Cherries och de ser på allvar ut att kunna föra en kamp mot lag som Everton och Manchester United om en Europa League-plats. 

Men de hade verkligen inget att sätta emot Liverpool. 

Detta då också ett Liverpool som kom från en hård match mot Burnley, roterandes för att hålla materialet fräscht inför veckan som väntar - men som ändå lös med briljans och övertygelse som att faktiskt inget hinder på allvar är något som hotar oss. 

Jag säger inte att vi, bara för att vi nu leder tabellen, är favoriter till att ta hem Premier League-pokalen i maj. Jag säger inte ens att jag tror det - eller känner att vi kommer att göra det. Tittar ni på spelbolagen är det fortfarande Manchester City som är ohotad titelfavorit, men det vore ett förbannat jävla svek mot allt det vi svurit och skrikit över i flera år om vi inte på allvar tog chansen att i alla fall drömma. 

Det kanske är över redan vid jul? Det kanske slutar i en krasch och vi kommer fyra? Men det kan också vara som så att vi lyfter en skinande pokal på Anfield i omgång 38. 

På samma sätt som man blottar sina känslor och öppnar en sårbarhet när man hänger sig en relation måste vi alla nu våga hänge oss drömmen om något större. 

Det vore sådant oerhört slöseri med fotbollspassion om vi inte gjorde det. 

Så våga ställa hjärtat och drömmarna på glänt. Våga hoppas på något större. Att den där gyllene skyn reser sig bortom horisonten och att sången från lärkan kommer att ljuda i maj. Sjung ut era känslor inför varje match. Dröm er iväg. Gå in och titta på tabellen 49 gånger om dagen och räkna på vinster hit och förluster dit. Dröm att Everton slår Manchester City på lördag och att vi gör slarvsylta av Manchester United dagen efter. 

Dröm om ett Liverpool som står överst på tronen.