– Måttet är mer än rågat

Trent Alexander-Arnolds ögonblicksuppfattning, Divock Origis avslut och 4-0 till Liverpool gjorde att The Mighty Reds hade fullbordat en formidabel vändning mot Barcelona och säkrat sin andra en raka final i Europas finaste klubblagsturnering. Festen visste inga gränser i Liverpool och för alla med röda hjärtan världen över. Men säg den lycka som varar för evigt.

Självklart lever vi fortsatt i ett lyckorus av det faktum att vi ska få chansen att hämta hem vår sjätte upplaga av Big Ears från Wanda Metropolitano om tio dagar, men man har samtidigt inte kunnat undgå att påverkas av den unkenhet som det innebär att vara en del av ett spektakel orkestrerat av UEFA.

Wanda Metropolitano i Madrid tar 67.829 åskådare. Till Liverpools- och Tottenhams fans ges det vardera 16.613 biljetter. Detta innebär ett svart, avgrundsdjupt, sponsorhål på 34.603 biljetter. 34.603 anledningar till att ifrågasätta vad fan som händer med fotbollen.

Att fotbollen gled medelsvensson ur händerna för länge sedan är såklart en underdrift och ni får ursäkta om ni tycker att jag sparkar in en öppen dörr. Men med utkomsten av biljettfördelningen till Champions League-finalen – och den långt ännu värre farsen som utspelar sig kring Europa League-finalen – måste måttet snart både vara rågat och dränkt i skit.

Några dagar innan vår final i Madrid ska Chelsea och Arsenal göra upp om Europa League-pokalen på Baku Olympic Stadium i Azerbajdzjan inför 68.700 personer. Problemet? Bara 12.000 personer kommer faktiskt vara influgna fans till de båda lagen.

Här har alltså klubbarna fått så lite som 6000 biljetter vardera och anledningen är – heter det från officiellt håll – att flygplatsen i Baku ändå inte kan hantera fler än 15.000 inresande om dagen. Då undrar man ju först och främst om de 56.700 övriga därmed kommer att vara lokalbefolkning? Eller om det huxflux kanske går att hitta en möjlighet att landa sponsrade lyxjettar på något annat sätt ändå... Jo, det får nog bli det senare. För inte bara stoppas alltså klubbarnas nationella fans från att resa in i landet. Runt centrala Baku har man också spärrat av så att lokalbefolkning på plats inte kan besöka staden. För att enligt UEFA ge en "komfortabel vistelse för alla 'UEFA fans'", det kanske mest unkna begrepp jag någonsin hört. 

I tider då Manchester City utreds av UEFA för diverse eventualiteter kring sin ekonomi blir det parodiskt att följa deras egna, uppenbara, ekonomiska maktmissbruk. Som av en händelse har Baku även tilldelats chansen att agera spelort i nästa års utspridda upplaga av EM – medan städer som, bland annat, Stockholm fick se sig gå bet. Något som rent logiskt borde kunna ifrågasättas med hänsyn till de omöjliga resemöjligheterna UEFA själv ursäktar sig med denna gången?

Som om parodin inte nått sin kulmen av faktumet att de två största Europeiska finalerna, med plats för 136.529 personer endast kommer att ses av 45.226 fans som faktiskt tillhör klubbarna visar det sig nu också att Arsenal kommer att tvingas spela finalen utan Henrikh Mkhitaryan.

Den, en gång i tiden, hårt Liverpoollänkade armenierns säkerhet kan nämligen inte garanteras i landet då grundläggande fundament för människors lika värde, oavsett härkomst, uppenbarligen fullständigt ignoreras.

Att UEFA någonstans prisat bort fansen från festen, att man hellre smutsat ner sig med partners i en ekonomisk dopinghärva och att man rent krasst helt enkelt skiter i alla oss som stöter och blöter i med i motgång tillsammans med vår klubb må nånstans nästan vara hänt.

Det är ett övertramp utan dess like och ett svek mot det som fotbollen bör vara. Men att man nu till och med tar festen från spelare som varit med och skapat den, det får det för mig att fullständigt rinna över.

Jag hoppas att alla engelska klubbar – och gärna alla europeiska för den delen – sluter upp bakom varandra, likt man kunnat se Tottenhams- och Liverpools supporterfalanger göra, för att sätta press på UEFA för framtiden. 

Vill de fortsätta vara dirigenten i fotbollens största och viktigaste orkester krävs det också en motprestation från dem.

67% av alla finalbiljetter kan inte landa i fickorna på sponsorer, vars anställda sen gör en hutlösa hacka på svarta börsen, och fotbollen måste åter komma närmre fansen.

Sen måste såklart också alla städer och länder där inte grundläggande rättigheter respekteras förpassas rakt in i utvisningsbåset.

Be inte klubbar och fans att bära löjliga plakat om hur vi är emot orättvisor om ni sen inte lever som ni lär. Rättvisa är att alla får vara med, att fansen får se på – och att varken matcher, evenemang eller framgång kan köpas för pengar. £nough is £nough.