– Han var första pusselbiten

Det är idag nämligen fyra år sedan Liverpool värvade Roberto Firmino som en blixt från en klar himmel, där han utan någon större rykteskarusell plötsligt stod sida vid sida med Ian Ayre i Sydamerika, mitt under brinnande mästerskap, och lyfte upp den röda tröjan i skyn. Den då 23-årige brassen var ett jagat villebråd efter flera fina säsonger i tyska Hoffenheim, men det var Liverpool som, trots en kämpig fjolårssäsong, lyckats lägga beslag på den hårt arbetande anfallarens tjänster.

För många hade han knappast dragit ner de största rubrikerna. Han hade såklart stått ut i ett spännande Hoffenheim, men han var knappast en Messi eller Ronaldo. Han var ett namn - men inte en stjärna. Och det var svårt att veta exakt hur hans roll i Liverpool skulle formas.

Christian Benteke var mannen som ryktades axla ansvaret i målprotokollet efter en säsong där varken Rickie Lambert eller Mario Balotelli kunnat fylla Luis Suarez skor - och Roberto Firmino skulle snarare vare rivjärnet bredvid, eller bakom, som skapade utrymme till den Premier League-beprövade centertanken. Men vi vet såklart alla hur det kom att sluta.

Roberto Firmino har varit navet i hela ombyggnationen av Liverpools sätt att spela fotboll. Skolad som defensiv mittfältare i sina unga år ligger det i hans natur att ge laget både löpmeter och kämpaglöd genom 90 minuter och jag kan inte tänka mig en enda anfallare i världen jag hellre har till att leda en offensiv press och till att vara utgångspunkten i återerövringen av boll.

I takt med att laget offensivt fyllts på med lekkamrater som kan utnyttja det grovarbete han utför har hela världen förstått vilken kolbit vi hämtade från Hoffenheim den där sommaren 2015 och idag skiner diamanten med samma glans som hans kritvita tänder.

I min bok är Roberto Firmino symbolspelaren för Liverpool 2018. Vi kan säkert enas om att Virgil van Dijk var bäst i år, att Alisson varit av monumental vikt för att säkra upp i sista ledet och hur katapultkungarna på vardera ytterbacksplats och Sadio Mané och Mohamed Sarah offensivt bidrar med fler mål - men när jag tänker Liverpool, så tänker jag ändå först och främst Roberto Firmino. För om det finns en spelare som kan förkroppsliga hela Jürgen Klopps idé om hur fotboll ska spelas och livet ska levas måste det vara vår 27-åring från strandstaden Maceió vid den brasilianska atlantkusten. Han styr vårt presspel, dikterar tempot både offensivt och defensivt - och han bidrar med mål, poäng och ett ständigt leende.

Precis som när vi värvade honom 2015 är han just nu och spelar Copa America med Brasilien. Den gången blev det respass redan i kvartsfinalen och brassarna hoppas såklart på mycket mer nu. Speciellt med tanke på att man står som värd för mästerskapet och söker någon form av minirevansch från hemmafiaskot i VM 2014.

Under VM 2018 valdes Gabriel Jesus för Firmino som nia i ett Brasilien som där också kraschade ut ur turneringen innan det roliga riktigt hade börjat. I år verkar Tite veta bättre. I helgen var Firmino förgrundsfigur när man utklassade Peru med 5-0 och utöver ett patenterat no-look-mål blev det också en assist… innan Gabriel Jesus missade en straff.

Och det är väl okej att glädjas lite lagom åt det, när det samtidigt rullar på för hela mästerskapets bredaste leende.

Roberto Firmino förkroppsligar nämligen också hur man verkligen hoppas och tror att spelarna mår under ledning av Jürgen Kloppp. Såväl som på träningsplanen, hemma i trädgården eller rentav i de mest pressade matchsituationer har han nämligen alltid ett leende nära till hands. Han gör vad han kan för att lära Sadio Mané några av sina fantastiska målgester, även om senegalesen just i den aspekten får ursäkta en hel del. Där spelar Bobby tyvärr i en egen liga.

Värvningen av Roberto Firmino, för drygt bara 300 miljoner kronor, är med facit i hand det som inledde vägen mot Madrid. Vägen mot en sjätte triumf i Europas finaste klubblagsturnering - och också det fundament vi står på när vi går in i kommande säsong för att snuva Manchester City på ännu ett guld.

Det har fyllts på med spelare längs vägen, och arbetshästar som Jordan Henderson och James Milner må redan ha varit här, men för mig var - och är - Bobby brickan som började allt.

Utan honom vet jag inte om vi kunnat bygga det lag vi idag har. Och jag vet inte om man kunnat skapa en så homogen och lättsam grupp - som ändå behåller ett sådant maniskt träningsdriv och fokus.

Idag tycker jag vi firar fyraårsdagen sedan värvningen av Roberto Firmino med att no-looka oss igenom livet. För när man förbereder sig inför uppgifter som honom. När man tränar, sliter och säkrar att man kommer att kunna leverera när det krävs. Då behöver man inte titta när bollen rullar in i mål. Då kan man börja tänka på målgesten direkt istället.