– Monumentalt viktig match

Liverpool har tre raka Premier League-matcher utan seger och man är mitt inne i den längsta perioden utan ett PL-mål sedan Jürgen Klopp tog över huvudansvaret som tränare under hösten 2015.

Efter att Sadio Mané gjorde 1-0 mot West Bromwich den 27 december följde inga fler mål på Sam Allardyces köttmur och vi har därefter frustrerat kunnat se hur både Newcastle och Southampton tystat ner oss totalt.

Efter 7-0 på Selhurst Park har det varit en offensiv baksmälla av sällan skådat slag och det har dessutom kombinerats med en defensiv instabilitet i avsaknad av en senior mittback att ställa ut bredvid, den så fantastiskt vikarierande, Fabinho. Nu kan vi bara hoppas att Joel Matip vinner sin kamp mot klockan inför imorgon.

Klopp sa på presskonferensen igår att Joel behöver åtminstone "ett, två pass med laget" och att vi därefter får se. Att han sågs på ett kylslaget Kirkby igår fick åtminstone tro och hopp att tändas hos alla Reds.

Med alla sina skadebekymmer är inte Joel Matip ett hållbart försvarsalternativ över tid, men om vi får honom spelklar till imorgon vore det alldeles enastående nyheter. Det är en mittback som i sina bästa dagar både vunnit en Champions League-final och tystat ner flera  av de bästa anfallarna i världen. Det är en nivå långt över den vi annars måste ersätta med. Och vi har inte råd att offra Jordan Henderson från mittfältet. Inte imorgon. Inte mot United. Inte en en match som kan avgöra allt.

De två senaste hemmamatcherna mot United har slutat med ganska klara segrar för Liverpool. Om än att vägarna dit varit olika. Xherdan Shaqiri sköt en dubbel för strax över två år sedan som betydde 3-1-seger och José Mourinho rakt in på arbetsförmedlingen - och för ganska exakt ett år sedan sprintade Mohamed Salah in det avgörande 2-0-målet i slutsekunden, men det var en match som hade kunnat pågå i alla oändlighet och känslan var ändå aldrig att Manchester United skulle kunna få hål på oss.

Efter 17 omgångar i fjol hade vi ett försprång på 24 poäng ner till Manchester United. På många sätt var ligan även avgjord då vårt försprång till både City och Leicester även det var tvåsiffrigt. Men någon rival - i stunden - kunde vi inte kalla Manchester United.

Imorgon är förutsättningarna förändrade. Vi är 16 pinnar sämre än i fjol och Manchester United är 11 bättre. De är alltså tre poäng före oss.

Signifikativt för vår säsong är den form vi nu också kommer från i ligaspelet. Två poäng av nio möjliga möjliga mot West Bromwich, Newcastle och Southampton. Det läggs till i kategorin av poängtapp som även kommit mot lag som Brighton och Fulham. Man kan kanske argumentera för att det inte finns några enkla matcher i Premier League - men det finns sannerligen matcher där du som topplag helt enkelt måste hitta ett sätt att vinna, om du vill ha något med slutstriden att göra.

Manchester United har varit fantastiska på just det där. De har inte nödvändigtvis spelat så bra. De har även till mer regel än undantag också hamnat i underläge mot lag som jag nämnt här ovan. Men de har hittat sätt att vinna. Varenda gång.

Lite mer glädjande har de haft det tuffare mot topplagen. Storstryk mot Spurs, förlust mot Arsenal och tre kryss mot Leicester, Chelsea och City. 3 poäng av 15 möjliga mot lagen de till slut ska göra upp med. Det är detta vi måste luta oss mot inför imorgon.

För United må vara i topp. Vi må vara efter. Men inbilla er för allt i världen inte att de är ett bättre fotbollslag än oss. De har varit bättre på att förvalta chanserna som alla lag får mot mediokert motstånd - och vi ska såklart vara kritiska mot vårt sätt att inte vara detsamma. Men tro mig; det är enklare att träna upp spelmönster som kan besegra Brighton nästa gång vi möts - än att fundamentalt bygga om ditt grundspel så att du kan mäta det med de bästa över tid. Det är där vi har skillnaden mellan Liverpool och Manchester United idag.

Morgondagens match må vara en seriefinal på pappret och den kan nog avgöra huruvida vi sätter oss i förarsätet i racet efter en tjugonde Premier League-titel. Men inte på grund av Manchester United. Om de vinner imorgon lämnar de dock över ledartröjan till Manchester City, som har ett spelschema som mycket väl kan innebära att de tar 15 av 15 poäng på de fem matcher som väntar innan vi möter dem den första helgen i februari.

Men vinner vi, då är detta chansen för oss att växla upp.

Jag tror många med mig - och det kändes som att spelarna nästan upplevde det så också - fick känslan av att de tre matcherna mot West Bromwich, Newcastle och Southampton nästan buntades ihop till en. Det var som 270 minuter rent lidande av att se färg som torkade. Motståndare som inte ville spela fotboll. Ett Liverpool som inte hittade energi.

Det har sagts mycket om Liverpools form efter uppehåll genom åren men vi får komma ihåg att den stora skillnaden mot förr är att dessa ofta kommit medan vi flugit fram i fantastisk form och plötsligt kommit ur vårt momentum. Det här lilla uppehållet tror jag var det bästa som kunde hända.

Imorgon väntar också ett motstånd som per automatik kommer ingjuta energi i vårt lag och de 270 ihopflutna minuterna av rent lidande är nu utbytta mot 90 minuter där spelarna har chansen att skriva in sig i historieböckerna. Det är dags att helt enkelt ta ner detta stöddiga Manchester United-lag på jorden igen.

Är Joel Matip redo kommer vi för första gången någonsin också få chansen att äntligen se Wijnaldum, Henderson och Thiago tillsammans på ett mittfält på Anfield. Och jag hoppas åtminstone innerligt att det är så Klopp väljer att ställa upp laget. 

Jag vet att det är starka rykten som nu gör gällande att Gini Wijnaldum har bestämt sig om att han lämnar Liverpool för Barcelona i sommar men i min värld ska det inte påverka laguttagningen fram till dess. I den här typen av match är han för viktig för att åsidosättas och han förtjänar chansen att få respektera sitt kontrakt hela vägen in i kaklet. Har du varit ytterst bidragande i att föra vårt lag till en första historisk ligatitel på 30 år och dubbla Champions League-finaler vore det att visa otacksamhetens sämsta sida om vi ens yppade något annat.

Spelare kommer och går. Men Gini Wijnaldums avtryck består. Oavsett vad som händer härnäst. 

Imorgon vill jag se ett Liverpool som flyger ur startblocken från första sekund. Som glömmer egentligen allt som varit den här säsongen. Som tittar på klipp från hur ett smockfullt Anfield sjöng om hur alla nu skulle tro oss, när Mohamed Salah sprang in 2-0 mot United för ett år sedan. Som får tillbaka känslan av att vi är bäst i världen. Och att vi är större, starkare och förbannat mycket bättre än vår svurna rival.

Det är dags för Liverpool att borsta av sig de senaste veckorna och visa upp för världen att vi har kvar vår biljett till årets titelstrid. Vi har trots allt en fest att få till i maj.

Och imorgon börjar vi förberedelserna för den.